El arce El arce deja caer sus hojas en la noche y abismados presienten: cual trémula espesura nos rozan el alma sus cabellos y ¡ved! y ¡ved! holas arrancadas y ellos que plañen: cual horcas en las ramas danzan rituales del hambre cormoranes y cantan y encantan: ¡emerga el centauro! ¡emerga el centauro! y ved! Lönnen Lönnen faller om nattetid bladen och försjunkna i sina tankar anar de: som skälvande snår smeker våra skälar hennes hår och skåda nu, och skåda nu, lösryckata blad och de som klagar: likt galgar i grenarna dansar karvar svältens riter och sjunger och förtrollar: måtte kentauren uppstå måtte kentauren uppstå och skåda nu.