HIPOGRIFO CAÍDO
Mi agudo esternón,
mi eterno, se aleja
y en dos
me saja


¡y el hipogrito ruge!

sea tierra y agua
y de centro fuego,


¡oh!

dos omóplatos dos
dos élitros
yazgan en mí
paz y muerte
para siempre plegados,

imaginan
que decían:

en el ojo del vértigo
¡estoy sin fin!



FALLEN HIPPOGRIFF

Mitt skarpa bröstben,
min evighet, rör sig bort
och klyver
mig itu


hippogriffen vrålar

varde jord och vatten
och som mittpunkt eld,


o,

två skulderblad två
två täckvingar
må vila på mig
fred och död
för alltid hopvikta,

de inbillar sig att han sa:

i svindelns öga
befinner jag mig utan slut.