Palatset


Vi steg in. En enda väldig sal,
tyst och tom, där golvets yta låg
som en övergiven skridskois.
Alla dörrar stängda. Luften grå.

Målningar på väggarna. Man såg
bilder livlöst myllra: sköldar, våg-
skålar, fiskar, kämpande gestalter
i en dövstum värld på andra sidan.

En skulptur var utställd i det tomma:
ensam mitt i salen stod en häst,
men vi märkte honom inte först
när vi fångades av allt det tomma.

Svagare än suset i en snäcka
hördes ljud och röster ifrån
staden kretsande i detta öde rum,
sorlande och sökande en makt.

Också något annat. Något mörkt
ställde sig vid våra sinnens fem
trösklar utan att gå över dem.
Sanden rann i alla tysta glas.

Det var dags att röra sig. Vi gick
bort mot hästen. Det var jättelik,
svart som järn. En bild av makten själv
som blev kvar när furstarna gått bort.

Hästen talade: ”Jag är den Ende.
Tomheten som red mig har jag kastat.
Detta är mitt stall. Jag växer sakta.
Och jag äter tysnaden härinne”.

Tomas Tranströmer is a Swedish poet, psychologist and translator. His poems capture the long Swedish winters, the rhythm of the seasons and the palpable, atmospheric beauty of natureTranströmer's work is also characterized by a sense of mystery and wonder underlying the routine of everyday life, a quality which often gives his poems a religious dimension. Indeed, he has been described as a Christian poet.

Tranströmer is acclaimed as one of the most important Scandinavian writers since the Second World War. Critics have praised his poetry for its accessibility, even in translation. His poetry has been translated into over 60 languages. He is the recipient of the 1990 Neustadt International Prize for Literature and the 2011 Nobel Prize in Literature.